Kulturlandskapet i dalgången Glien, Norrmogen och Sörmogen är vackert och har unika kvaliteter som utvecklats under hundratals år. Liknande kan endast återfinnas på ett fåtal platser i Örebro län. Ett inbjudande möte mellan jord- och skogsbruk, sjöar och strömmande vatten. Gränslandet mellan mälardalen och norrlandsterrängen som reser sig från 100 till 400 m.ö.h. Högsta kustlinjen markeras med ursvallade sluttningar och nedan sedimentära jordarter längs vattendragen. Ett levande småskaligt jordbruk och en oexploaterad miljö där spår av järnhanteringen finns i landskapet. De naturliga förutsättningarna med tre klimatzoner på en begränsad yta skapar den stora variationen och mångfalden av livsformer i ett landskap typiskt för Bergslagens skönhet. Det som är områdets unika värden och själva grunden för en attraktiv framtid skulle berövas bygden, regionen, landet. Ett oerhört svek mot vår historia, våra barn, allas barn!
Områden nedanför högsta kustlinjen har sediment efter att ha varit havsbotten.
Antag 11 kraftverk med 60 ton epoxiplast och glasfiber per verk.
Antag vidare 10% (se nedan) nednötning på 15 år = 66 ton.
Området 6 kvkm.
Innebär 11 g/kvm.
0,7 gram/ kvm och år.
_
“Mikroplast är ett samlingsnamn för små, små plastfragment (1 nm till 5 mm). De mikroplaster som hittats i världshaven, men även i sötvattensystem, har olika ursprung. Mikroplast kan bildas oavsiktligt när plastföremål slits och plastpartiklar frigörs, eller när vi inte återanvänder, återvinner eller slänger plastmaterial på rätt sätt utan plasten blir skräp som succesivt bryts ned till mindre och mindre bitar i naturen. Det finns också plast som från början tillverkas som små pellets eller korn.” Se Naturvårdsverkets rapport nedan.
Det går inte att finna definitiva uppgifter om hur mycket mikroplast som lossnar från bladen på vindkraftverk. Detta trots att det bara är att väga dom före och efter. Det anses sannolikt som företagshemligheter och myndigheterna har inte heller någon kännedom. Det man kan konstatera är att efter ca 15 år byter man bladen eftersom de har deformerats så mycket att det är ekonomiskt att byta. Viktförlusten på vindturbinbladen är så pass betydande att det påverkar beräkningarna för hur kranar ska dimensioneras vid demonteringen. Se video in 3.07
Bladen är tillverkade av glasfiberarmerad epoxiplast. Viktigaste huvudkomponenten är Bisfenol A. Efter härdning anses materialet inert och utan risk att bearbetas. Trots det har kemikalieinspektionen hittat mätbara halter av Bisfenol A i vissa av de dricksvattenledningar som har renoverats med epoxibeläggning i Sverige. Sedan den 1 september 2016 är det förbjudet i Sverige att renovera en tappvattenledning med tvåkomponentsepoxi som innehåller bisfenol A eller bisfenol A-diglycidyleter. (material från Wikipedia) I det närmaste alla insjövatten i Sverige har förhöjda halter av flamskyddsmedel Polybromerade difenyletrar, och uppnår därför inte god kemisk status i klassningen. (undantag källvatten?) Bisfenol A ingår i förteckning över kemikalier i ytvatten som enligt lag upptas i kvalitetsklassningen men förekommer inte i analyserna vad vi kan se. Flamskyddsmedel ackkumuleras i organismer varför problemen förväntas öka i framtiden. Bisfenol A har hormonstörande egenskaper, liknar östrogen.
MATERIALS AND PRODUCTION CHEMICAL SOLUTIONS / COMPOSITE MATERIAL AND PRODUCT DEVELOPMENT
En standardiserad metod för glasfiberarmerade polymerer med avseende på mikroplast och framtida regler
Aron Hakonen, Peter Mannberg
Forskningsrapport, fd SP-Rapport
4 Results and discussion 4.1 X-ray fluorescence (XRF)
An initial XRF analysis of the composites shows that both contain approximately 1500 ppm Fe, 50 ppm Ni, 20 ppm Pb, 200 ppm Ba and high 7-10% Ca. One of four measurements on the epoxy plastic also showed 9.3 ppm of arsenic. The epoxy resin also shows 1000 ppm Cl. XRF is a semi-quantitative method so the values cannot be taken too accurately. The samples were further treated according to standardized method SS-EN 12457-2. To motivate the use of this method, normally applied on mixed waste from for example landfills. Specifically for these samples, the fact is that glass fibre reinforced polymers are extremely difficult to recycle and not really suitable for any energy conservation purpose (e.g. burn to get heat) due to the high content of glass. Therefore, GFRP materials commonly ends up in landfills. As the samples were large solid sheets the samples were cut to pieces and further crushed to fulfil the requirements of the method (95 % particle size below d = 5 mm). After which some samples were stored in a freezer for 72 h, and all samples were leached for 24 h in different types of water. Samples were decanted and filtered (on Cellulose acetate filters with pore size 0.45 μm). On the filters mostly glass fibres were collected. The filtered water samples were further analysed with a number of techniques and methods, instruments and results are described below.
5 Conclusions
The risk of emitting micro- and nano plastics from glass fibre reinforced epoxy and polyester has been investigated. The investigation methods were grounded in standardized method SS-EN 12457-2 for waste particulate materials and its filtrate measurement methods. Additionally, different microscopy techniques were used to characterize the materials. The results demonstrate that the tested reinforced polymers can be a source of microplastics. The number of particles was determined to 12289 (± 3883, n = 3) and 49133 (±6637, n = 3) per millilitre for epoxy and polyester, respectively. Particle size, defined as the Feret diameter, and distributions was and determined to 1.9 (± 0.4, n = 3) and 1.2 (± 0.1, n = 3) μm for epoxy and polyester, respectively. Surface coverage of particles was 1.62 % (±0.20, n = 3) and 2.73 % (± 0.24, n = 3) for epoxy and polyester, respectively. Which also confirms the solid material found in the leached water samples 39 and 97 mg/kg in epoxy and polyester, respectively. In conclusion, these particle results indicate that the polyester based material tends to generate not only more material overall, but also larger number of particles that are on average 40 % smaller. Other not insignificant environmental loads may be phosphate from the polyester and small amounts of As/Hg from the epoxy.
Torskbäcken (Torsbäcken) har hela sitt avvattningsområde inom vindindustriområdet. Från inventering framgår
“Lokal med fint öringhabitat. Resultatet visar att vattendraget har ett självreproducerande bestånd av öring. Då VIX-predikterad täthet ligger något högre än (14,3) med den som erhölls från elfisket på totalt 11 öringar per 100m2 visar att VIX-klassningen fungerar bra för lokalen. Sammantaget bedöms den ekologiska statusen (God) baserad på VIX vara representativ för lokalen.”
Torskbäcken är helt oreglerad. Faunan gynnas av en rik variation på vegetation från barrskog, lövskog och hävdade betesmarker.
Hot: Skogsbäckar är ofta hotade biotoper pga den ändrade markanvändningen samt i samband med byggande av körvägar i skog, anläggning av vägtrummor, kalavverkningar. Anläggningsarbeten för 11 st fundament á 1000 kubikmeter betong och armering innebär transporter av 2500 tunga transporter, breddning av skogsbilvägar.
Mikroplaster: Deposition av mikroplaster med ca 1g/kvadratmeter och år är inte utrett om och hur det kan påverka de vattenlevande organismerna.
Forsåns naturreservat ca 3 km öster om vindindustriområdet är skyddat pga den rödlistade flodpärlmusslan. Musslor används som miljöindikatorer eftersom de ansamlar partiklar. Mikroplaster som släpps ut från vkv absorberar miljöskadliga kemikalier vilket har visats ha synergistiska effekter i akvatiska miljöer.
Torskbäcken (Torsbäcken)
Avvattnar större delen av exploateringsområdet. Vattendraget har inventerats och klassats som “god ekologisk status” med riklig förekomst av strömlevande öring. Förekomsten av öring, inga vandringshinder, flodpärlmussla och flodkräfta konstaterad nedströms indikerar behov av närmare inventering.
I området har arter som signalerar skogar med höga naturvärden samt rödlistade arter noterats. Exempel på signalarter som tidigare har noterats är: Ullticka, skrovlig taggsvamp, vedskivlav, motaggsvamp, fjällig taggsvamp, liten spiklav, grynig blåslav, långfliksmossa, vedticka, tallticka, garnlav, dropptaggsvamp. Av dessa är motaggsvamp, skrovlig taggsvamp, garnlav och tallticka rödlistade som NT (Nära hotade). (Linn Svensson, inventerare, forskare, specialist varg, Grimsö Forskningsstation)
Betesmarkerna
För att detta ska kunna hävdas i framtiden krävs att det småskaliga jordbruket kan överleva vilket i sin tur förutsätter en kombination av försörjande verksamheter. Besöksnäringen kan inte attrahera om området är attraktivt utan exploateras för vindindustri. Därmed berövas istället bygden möjlighet att utveckla sin mest värdefulla potential.
Ängs- och betesmarksinventeringen Objektrapport 4C6-QMQ Rävnäs 1
Skyddsvärda/hotade arter
Fältgentiana
Fältgentianan har minskat kraftigt i hela sitt utbredningsområde. Tillbakagången hänger överallt samman med upphörd hävd eller gödsling av naturliga fodermarker. I Fennoskandia är fältgentianan en av de gräsmarksväxter som minskat mest, och den är idag ytterst sällsynt i Danmark och Finland. I Uppland har den förlorat omkring 90% av sina lokaler sedan 1945. Bidrag till skötsel av värdefulla gräsmarker dämpade tillbakagången under 1990-talets första hälft, men på senare år har många små gårdar med gentianor upphört med djurhållning, delvis som en följd av systemet med mjölkkvoter efter EU-inträdet. På många lokaler finns bara ett fåtal individer. Fältgentiana förekommer i huvudsak i ogödslade slåtter- eller betesmarker. Den är starkt knuten till de artrikaste gräsmarkerna, vilket tyder på att den är en god indikator på lång hävdkontinuitet. Detta styrks också av att fröbanken i de flesta fall tycks vara kortlivad, vanligen högst 3–5 år. Det finns dock enstaka indikationer på att fröbanken kan överleva 10 år eller mer. I södra och mellersta Sverige försvinner populationer oftast inom 5–15 år efter upphörd hävd.
Fältgentianan har minskat kraftigt i hela sitt utbredningsområde, även om minskningen är mindre påtaglig i fjäll- och alptrakter. Tillbakagången hänger överallt samman med upphörd hävd eller gödsling av naturliga fodermarker. I Fennoskandia är fältgentianan en av de gräsmarksväxter som minskat mest, och den är idag ytterst sällsynt i Danmark och Finland. I Uppland har den förlorat omkring 90% av sina lokaler sedan 1945. Bidrag till skötsel av värdefulla gräsmarker dämpade tillbakagången under 1990-talets första hälft, men på senare år har många små gårdar med gentianor upphört med djurhållning, delvis som en följd av systemet med mjölkkvoter efter EU-inträdet. På många lokaler finns bara ett fåtal individer.
Fältgentiana förekommer i huvudsak i ogödslade slåtter- eller betesmarker. Den är starkt knuten till de artrikaste gräsmarkerna, vilket tyder på att den är en god indikator på lång hävdkontinuitet. Detta styrks också av att fröbanken i de flesta fall tycks vara kortlivad, vanligen högst 3–5 år. Det finns dock enstaka indikationer på att fröbanken kan överleva 10 år eller mer. I södra och mellersta Sverige försvinner populationer oftast inom 5–15 år efter upphörd hävd.
Fältgentiana
Kulturmiljö
Historisk typmiljö:
By/ensamgård
Landskapet i relation till äldre ekonomisk karta:
Liten ExploateringLiten Förändring av bebyggelseMåttlig Förändring av markanvändning
9.9 ha (6270, Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ)1.6 ha (9070, Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ)1.1 ha (ANNAN NATURTYP)
Området är olämpligt med hänsyn till risken att skada flera populationer av fladdermusarter.
Gammelbo vid Norrmogens tillopp från Glien, västra delen av exploateringsområdet, har vid inventering, se nedan, befunnits ha rika bestånd och även möjliga kolonier av fladdermus. Miljöerna mellan sjön och området är typiska biotoper för fladdermöss. Fladdermöss dödas när de jagar insekter som dras till kraftverken. Ett flertal studier av problematiken pågår. Problemet kan leda till att kraftverken måste stoppas under sommarhalvåret de tider i skymning och gryning när temperatur och vindförhållanden gör att fladdermössen jagar.
“Fladdermössen är ur många aspekter hotade. Sex av de minst 14 arter som förökar sig i landet är rödlistade. Faktorer som odlingslandskapets omvandling, utdikning av våtmarker och tillgången på grova lövträd antas ligga bakom en minskning av flera fladdermusarter. Alla fladdermöss är fridlysta i Sverige och Sverige har undertecknat ”Överenskommelse av skydd av bestånd av europeiska fladdermöss” (SÖ 1993:30).” “Gemensamt för de artrikaste områdena är att de hyser bestånd av äldre lövträd företrädesvis i form av ädellövskog med gläntor; halvöppen naturbetesmark; ängar eller något förvildade parker. Vidare är landskapet varierat och mosaikartat med direkt närhet till vatten och äldre byggnader. Som exempel kan nämnas den artrikaste lokalen, Karlslund, som är en perfekt lokal för fladdermöss. (Gammelbo har även flertalet karakteristika, reds anm) I miljön ingår ett vattendrag, herrgårdsbyggnad, parkmiljö, en större damm, luckig blandskog och ädellövskog, solitära lövträd, gott om brynzoner och rikligt med grova hålträd. Sammantaget ger detta en god födotillgång under hela året, föda och skydd vid olika vindriktningar, bra övervintringslokaler och goda möjligheter att etablera yngelkolonier.”
Hinderljus Enligt lag måste vkv upp till 150 m ha röda varningsljus och däröver krävs blixtljus dygnet runt. Detta innebär att landskapet upplevs som ett industriområde och att nattmörkret förstörs för människor, insekter, fåglar och djur.
Rättsfall MMÖD 2016-M 11333
1. Mark- och miljööverdomstolen avslår Falu kommuns förstahandsyrkande att hindersbelysningen på vindkraftverket ska förses med ett radarbaserat kontrollsystem.
2. Mark- och miljööverdomstolen föreskriver som ytterligare försiktighetsmått att vindkraftverkets totalhöjd inte får överstiga 150 meter.!
Kartan föreställer utbredning av ljud i enheten dB(A) Vilket Pereira visar inte är en relevant måttenhet för frekvenser utanför det hörbara. Även de icke hörbara tryckvågorna innehåller energi som kan påverka organismer på stora avstånd. (Jämför med icke synlig strålning)
De roterande bladen skapar flera olika typer av ljud dels konstanta av friktionen mot luften men också rytmiska som uppstår av ljudets förstärkning när ett blad passerar tornet. Ljuden är dels högfrekventa hörbara med en utbredning som kan uppfattas på 750-1000 meters avstånd beroende på väderförhållanden. 40 decibel anses motsvara ljudet från ett kylskåp. 35 db är satt som gräns i vissa fall i naturområden där man kan kräva tystnad. Lågfrekventa ljud, basljud, 20-200 Hz, kan inte uppfattas med hörseln men uppfattas av kroppen och sprids på stora avstånd upp till 15 km. En omfattande genomgång av Åke Wikström finns här https://vildavastra.se/snurrigt/2020/05/09/vindkraftens-lagfrekventa-buller-en-kunskapssammanstallning/
“Sammanfattning buller
På grund av bristande kunskaper och avsaknad av uppföljning och utvärdering av erfarenheter finns det stora brister i de regelverk för buller som styr tillståndsgivning av vindkraftinstallationer i Sverige. Dessa brister drabbar landsbygdens miljö. Både människor och djur drabbas av bullerstörningar i långt större utsträckning än vad som presenteras i de miljökonsekvensbeskrivningar som upprättas inför beslut. Det är speciellt det lågfrekventa amplitudmodulerade ljudet som är orsaken till de flesta inrapporterade bullerstörningarna. Dessa bullerstörningar leder ibland till både fysiska och psykiska besvär.
Internationella studier pekar ut lågfrekvent amplitudmodulerat ljud som huvudorsak till bullerstörningar. Enligt dessa studier kan man heller inte avfärda risker för skadlig inverkan på människors hälsa. Internationella studier har också identifierat några orsaker till att denna ljudtyp genereras av vindkraftverk. Ljudtypen dämpas lite i atmosfären vilket medför att den är hörbar på långt avstånd från vindkraftverken, ända upp till 5-10 km. Man konstaterar att man för närvarande saknar kunskaper för att kunna förutsäga när denna ljudtyp uppkommer.. Det är en ljudtyp som inte beaktats tillräckligt vid forskning om ljud från vindkraft och inte heller i de regelverk som styr vid tillståndsgivning. Detta är mycket allvarligt och krav har ställts på ett moratorium i fortsatt utbyggnad av vindkraft till dess att man kunnat säkert kunna identifiera orsaken till denna typ av ljud och metoder att påverka detsamma.
Fortsatt utbyggnad i vetskap om att problem med lågfrekvent amplitudmodulerat ljud förekommer innebär ett brott mot Miljöbalkens hänsynsparagraf , 2 kap §2.
